Ångest!

Att leva med ångest är ingen dans på rosor. Jag har i flera år haft det så. Under några år åt jag antideppmedicin som funkade, ångesten var borta, men likaså alla andra känslor. Kände mig aldrig riktigt glad, ledsen, arg, allt var bara "platt"

Har några gånger försökt sluta med medicinen och lycka är väl att få känna saker, visst att känna sig ledsen är ju inte så skoj men ändå en del av livet. Jag har uppskattat alla känslor jag får. Nu dock efter några månader så finns den i hela mig igen, ångesten.

Det kryper i mitt bröst och gör fysiskt ont. Svårt att äta, svårt att sova. Dom gånger det känns "bra" är när jag får vara tillsammans med min familj. Då kan jag känna ren och skär lycka, sådär så man vill gråta och tårarna stiger i ögonen. En underbar känsla.

Vill inte börja med medicinen igen men har kanske inget val. Ska dock ge det en chans, försöker allt för att ångesten ska minska. En sak som jag bestämt mig för är att inte dricka alkohol, det om något är ångestframkallande. Och jag har sk "dåligt ölsinne" helst plötsligt har jag druckit för mycket och minns inget. ÅHHH den ångesten....Nä, det är så ovärt. Inte för att jag dricker särskilt ofta men ändå, jag klarar mig nog finfint utan.

Träning sägs ju vara super, ska försöka lägga krut i det. Utomhus i skogen måste bara vara som terapi så bra som jag mår då jag är där. Jag kämpar på ett tag till utan medicin så får vi se vad som händer.